Intervju med psykologen, psykoterapeuten
Binnie Kristal-Andersson

av Asta Särs

För några år sedan anmälde jag mig till en kurs. Ja fick fyra kilo papper per post och sedan var jag såld. Jag läste, jag grät, jag skrattade och slog upp de engelska orden i en ordbok, streckade under och märkte för viktiga ställen. Jag glömde tiden, glömde att jag hade andra plikter, jag läste. Vad var det för papper? Det var ett utkast till en doktorsavhandling skriven av Binnie Kristal-Andersson  som hette: Flyktingens inre värld - en referensram. Det var den mest fängslande läsning jag kunde tänka mig. Människorna blev levande och verkliga. Författaren beskrev dem med värme och respekt. Mycket av vad jag klassat som obegripligt beteende hos flyktingar och invandrare blev begripligt. Jag, som i vanliga fall undviker engelska texter och inte läst doktorsavhandlingar annat än i undagtagsfall slukade allt.

Man kan beskriva kulturmöten på olika sätt. Olikheter kan i bästa fall beskrivas så att vi får ny insikt och förståelse för andra. I värsta fall beskrivs de så att det stärker våra fördomar och rädslor. Likheter över kulturgränser beskrivs mera sällan. Därför har jag varit väldigt nyfiken på att få veta mera om författaren till dessa papper och till många andra böcker med för den delen.

Jag ställer några frågor till Binnie Kristal-Andersson:

Berätta något om din bakgrund.
Jag växte upp i det mångkulturella Brooklyn i New York och kom som invandrare till Sverige 1966.

Varför kom du till Sverige?
Jag hade skrivit sedan jag var 10 år och hade fått en hel del publicerat i litterära tidskrifter i USA. Så reste jag till Spanien för att skriva en roman. Där träffade jag min fd. man. Han var svensk och jag flyttade till Sverige.

Hur var det att komma till Sverige?
Det var svårt för mig att komma underfund med svenskarna. Plötsligt var jag utlänning och annorlunda.
Jag skrev dikter om hur det var att vara utlänning och inte kunna språket. Min första bok på svenska hette ”Svenska för invandrare”.  Jag läste ur den i ett radioprogram. Det blev det mest uppringda radioprogrammet någonsin. Det var många flyktingar och invandrare som kände igen sig i mina texter. Jag lyssnade till dem men kände mig otillräcklig. De upplevde samma svårigheter som jag själv. Det var då jag började utbilda mig till psykolog och psykoterapeut. Jag har sedan dess arbetat med flyktingar och invandrare samtidigt som jag skrivit. Min doktorsavhandling beskriver en psykologisk modell för att förstå flyktingar och invandrare. Den grundar sig på de erfarenheter jag fått i mitt arbete som terapeut. Där har jag ofta mött, människor som fallit offer för krig och tortyr. Jag är också med i den nationella styrelsen för Amnesty International, i Sverige. Doktorsavhandlingen kom för några veckor sedan ut i förkortad form på förlaget Studentlitteratur.

Varför är det så viktigt för oss att förstå flyktingar? Är det inte de som ska lära sig den kultur dit de kommer?
Det berikar oss och ökar vår kunskap. Ju mer jag förstår andra människor desto bättre förstår jag mig själv. Jag blir en människa med ett vidare synfält. Jag lär mig förstå min egen kultur och hur den påverkar mig samtidigt som jag lär känna en annan kultur.

Vad står i vägen? Vad är det som gör det svårt att förstå flyktingar?
Det är mänskligt att ha svårt att förstå och ta in det som är annorlunda. Vi undviker att se det som är annorlunda både hos oss själva och hos andra. Det som känns främmande kan väcka vår ångest. Invandrarna representerar det okända. Vi är inte vana med det som är annorlunda som t.ex. slöjor och andra seder. Vi nöjer oss lätt med det självklara och vanliga för att undvika ångest. Det finns kulturer där man har en större öppenhet för olikheter, där människor med olika kulturer lever nära varandra. I Skandinavien har kulturerna varit så lika att man inte har någon vana att möta den som är annorlunda.
Vi talar om den svåra ekonomiska situationen fast vi har det bra och bor i en av de rikaste delarna av världen. Vi har en benägenhet att utesluta människor från andra delar av världen därför att vi så lätt tror att de tar något av oss. I själva verket ger de oss mycket. De berikar de vårt samhälle.
Om vi möter flyktingarna och lär känna deras situation hjälper det oss också att förstå hurudan den värld vi lever i ser ut och vilka svåra frågor det finns som behöver lösas. Den 11 september visar tydligt att vi lever i en värld där alla är beroende av varandra. Vi kan inte längre isolera oss i vår egen lilla värld, inte ens vi i Skandinavien.

Hur kan vi komma över rädslan? Hur kan vi lära oss att förstå?
Genom att lära känna flyktingarna och acceptera olikheterna. Om vi kan acceptera olikheterna ser vi också likheterna. Som människor har vi faktiskt det mesta gemensamt.  Vi har samma önskan om att det ska gå väl för våra barn. Våra grundbehov av mat, kläder, husrum och accepterande är oberoende av kultur. Ingen av oss önskar krig. Våra andliga behov ser i grunden likadana ut trots olika religioner.
 

Plock ur Binnie Kristal-Anderssons litterära produktion:

Facklitteratur:     
Att förstå flyktingar, invandrare och deras barn - en psykologisk modell, Psykoterapi och social förändring Wahlströms & Widstrand 1980       
Studentlitteratur:
Flyktingbarn - att förstå deras värld Utbildningsradion  1985
Skönlitteratur:     
Brooklyn inom mig, roman Interculture 1991
Älska Mej, roman, Raben & Sjögren 1990    
Aktin hittar hem Utbildningsradion 1985 (barnbok)   
Ett annat språk, dikter Raben & Sjögren 1981        
Hem, Alfa-Beta 1984 
Flykting, Invandrarförlaget 1985
Svenska för invandrare, Invandrareförlaget 1979     
Klicka här för att komma till Binnie Kristal-Anderssons webbplats. Där hittar du en mer utförlig litteraturförteckning.